Skogen i bild

I Sverige avverkas årligen cirka 1 % av skogsarealen. Men vid en avverkning är det inte bara träden som försvinner. Många av de arter som trivs i skogen försvinner också. Det är därför viktigt att skydda mycket mer skog samt att lämna hänsyn när man avverkar så att arterna har en chans att leva vidare och sprida sig. Men hur fungerar detta i verkligheten?

I samband med avverkning anläggs det en myriad av småvägar för skogsmaskiner och transporter. Dessa blir tyvärr också barriärer för vissa arter som blir isolerade på en alltför liten yta och på sikt kan dö ut. Bara i Sverige sträcker sig dessa vägar 200 000 km. Det är lika långt som fem varv runt jorden! Så här ser det ut.

När skog avverkas frigörs mängder med koldioxid som driver på växthuseffekten. Detta kan motverkas genom att fasa ut kalhyggen som avverkningsmetod, genom att minska avverkningarna i stort och istället låta skogarna stå och öka sitt kolinnehåll i både ved och som markkol. Och skillnaden är stor. Här kan du se exempel på den potential som våra skogar har att binda upp koldioxid och därmed motverka den pågående klimatförändringen.

Det finns vissa skogsområden som skyddats av den svenska staten. Dessa får inte exploateras och kalavverkning är inte tillåtet. I Sverige är ungefär 6 % av den produktiva skogsmarken formellt skyddad på detta sätt. Det är bara en bråkdel av vad som borde skyddas. Och särskild hänsyn borde tas till våra gammelskogar, eller kontinuitetsskogar som är det korrekta namnet.